Usch..
Grejen är den, skit bra att ni säger att ni stöjer mig, men ställ för fan upp då när jag behöver det. Det ni säger, säger ni mä tomma ord och artighet. "Jag älskar dig" betyder "Vi är släkt". "Kom bo hos mig" betyder "Va här en natt och sen dra". "Du är för liten" kan snabbt vändas till "Du är 15 år gammal!". JAg tycker folk ska bestämma sig. Punkt.
Mys o blää
Hare mysigt mä bananen och film nu då. Kollar på mina Harry Potter filmer, fast har redan sett dom så d e bara banan som ser;) hejohå, kämpar på fast d är jobbigt. Pappa mår inte bättre och jag flyttar runt. Mamma vill att jag ska flytta hem o banan är skitglad. Men men.. Prao nästa vecka då, sista vekcan nu. Pallar inte mer. Folk säger saker o menar ngt annat. Det är fan som hyckleri. Bry sig, inte bry sig. Älska, inte älska. Hjälpa, inte hjälpa. Skitsamma. Palla att folk ska hålla på så och inte kunna bestämma sig. Lr säga att jag är för ung för o klara mig sj o sen bete sig som en 10åring sj. Moget. Men men..Vill bara hedra Adrian oxå genom o säga att du är den coolaste nörden jag känner;) Grattis xD Men men.. Bored.. Bloggar inte ofta...Pallar inte..lr aa.. ngt sånt.
Puss o Kram <3
Jaha blogg..:)
Hellöö, Sarah va namnet. Första gången man skriver blogg då da. Jahåå, o jag gissar på att detta går till så här ungefär;
Vakna ganska sent imorse, men hann i tid ändå. Maram missa bussen ( geni:P )
När vi va typ vid pilbågs tvärnita bussen o jag alla andra på bussen ramlade.
Jag ramlade på en tjej som blev helt chockad av bromsen, jag ba "förlåt",hon ba " nej asså de e helt lugnt, de va ju inte ditt fel". Menmen..kom te skolan i alla fall, o ingmarie va sen (som vanligt) typ 5 min men ändå. Sen skulle vi haft matteprov mä lars men jag hade kör-repning ändå så..sen fick man ju reda på att det inte blev ngt prov "YEEES"! Hade repning från 9.30 te 12.20 typ, ganska länge..min hals va helt fucked up efter de:P men men, sen hade man SO mä per, kom försent te den lektionen pga, o lyssna på de här; på rasten tänkte jah chantie o maram gå te kiosken snabbt, på vägen ser vi en fågelunge som sitter blixtstilla på marken. Maram gick o hämta Elionor som fixar så att vi kan ta upp det utan att röra vid den. Vi hittar boet, och vi fixar så fågeln kmr tebax te boet. Ett gäng killar från paralellklassen kom o kolla vad vi gjorde. Så fort vi satte tebax fågeln, som är överdrivet liten, flög den fan UR boet igen :O Den landar i en buske och sen ramlar ner från busken. Alla springer ut för o se vad som hände, då ligger de lilla fanskapet i buskarna o piper, glad som fan. "Vi har börjat" ropar maram sen, så vi går upp te klassrummet o per har redan börjat lektionen. Dom körde typ en täving där man typ skriver en fråga på ett papper o sen ska alla typ ta varsin..aja i alla fall, mitt lag vann o vi fick sluta en timme tidigare. Dax o åka hem, snabba ryck..kolla datan snabbt, messa hanna, drog te frölunda o sola solarium lite:)
Sen när vi va klara förslog johanna att va skulle dra te lisse en snabbis, så vi åkte dit, åkte typ 3 grejer (mitt fel) och sen drog vi oss hemmot. När vi satt på bussen o hanna skulle av, hade hon glömt stycka på stopp så bussen stanna inte, son tog istället bussen hem te mig o tog sedan bussen tebax;) Jag kom hem, käka lite middag, kyckling ris o curry mä brockolli MUMS:D Just nu kollar jag på sista avsnittet NÅGONSIN av "ER" eller som några kanske känner till det, "cityakuten"
Aja, dax o kolla färdigt. Ha det gött, vi hörs PUSS
Helvete asså!!!
Jag vet fan inte vad jag ska göra. Hur fan ska jag klara detta?! Jag är inte äns fyllda 15 än! Min pappa har alltså åkt in på sjukhus och opererats, det gick bra, men det blev en komplikation med sövningen. Min pappa mår inte riktigt bra o jag kmr fan typ o dö! Va fan ska jag göra? Han kmr ju o behöva hjälp o jag kan inte hjälpa honom hur mkt jag än försöker. Syrran bor i sthlm o hon har ett eget liv. Brorsan är lite för lat för o hjälpa till hela tiden. Jag menar, klart att han hjälper till men han äru oxå ba ett barn, han e ba 2 år äldre. Men jag bryr mig inte riktigt om det egentligen. Hur fan kmr pappa o må efter dhär? Han kmr ju inte te o bli fullt som han va. Han kmr ju alltid o behöva hjälp mä småsaker, sånt han klarade galant förut. Och även om han är ok mä d så vet jag inte om jag kmr o bli det. Fatta vad jag kmr o sakna honom! Han är min pappa, jag älskar honom mest i världen! Om han inte blir sig lik kmr jag fan ta livet av mig! Minigrejer kan jag hantera, men om hans personlighet ändras lr ngt sånt kmr jag inte vara ok mä d. Det kmr jag inte. O jag kmr o beskylla en massa jävla skit i så fall. Fy FAAAAN!
Allt känns så jävla onödigt. Jag är onödig. Himlen är onödig. Död är onödig. Liv är onödig.
Helvete...
